Bedragerska?!

Vet att flera säkert kommer att känna igen detta nlägg men det är ett viktigt ämne som behöver diskuteras =).

När jag var tjock/fet/överviktig så var det så många känslor och "antaganden" som kopplades till min kropp. I mitt huvud var jag den feta som behövde banta, jag var inte som "alla andra" utan fick köpa kläder och skor i speciella affärer där storlekarna var generösa, jag fick tänka mig för vilka stolar jag satte mig på, det var pinsamt att gå ut med folk som jag inte kände så väl då jag svettades och flåsade mer än andra, jag bar på en ständig rädsla för vad andra skulle tycka och jag tänkte alltid på vad jag åt "bland publik", tjocka människor ska inte äta på McDonalds eller plocka lösgodis osv. Kanske har du känt samma någon gång för jag har nu förstått att jag inte är ensam om att ha känt så här utan det finns fler som bär på liknande känslor ;-). Att vara övervikt är ingen lätt "väg" som är bekvämt för de lata, en uppfattning som tyvärr många verkar ha. Det är svårt att gå ner i vikt men det är inget lätt att leva och alltid känna att "man är inte som alla andra, de smala", en känsla av att ständigt vara misslyckad.

Men vem är jag nu? Många (de flesta) av de där känslorna lever kvar och har inte automatiskt försvunnit tillsammans med fetman. Jag hamnar just nu i situationer där jag träffar många nya människor som inte vet hur jag såg ut för 1½ år sen de ser bara den jag är nu som väljer extra grönsaker. Men du som är så smal och fin...Får man höra ofta och jag känner mig som en bedragerska, för jag är ju den där tjockisen som jag har varit de senaste åren. En tjockis i den "smala" kroppen...

När man träffar nya människor ser man till den de är nu. När jag var tjock och så avundsjuk på alla "de smala" som inte behöver banta hade jag så fel. Det är lätt att döma människor efter det yttre men på insidan kämpar vi alla mot våra tankar tror jag, även om de handlar om vår vikt eller annat.

Jag kämpar varje dag mot dessa "spöken" och jag tycker det är viktigt att berätta att de finns. En övervikt är så mycket mer än de kilon som sitter på kroppen, det handlar om hjärnan, beteenden och självförtroende.

 

Men jag känner mig lika älskad då som nu av min fina familj <3